Jomtien 2013

Vi hade kommit till Jomtien via Pattaya och vi hade lyckats hitta ett kackerlacks fritt guesthouse till rimligt pris, att vi visste att det var kackerlacksfritt eller antog det var på grund av den extremt starka doften av ”kackisspray”det kan inte finnas ett levande väsen mindre än en katt som skulle stanna frivilligt på detta lilla  lågbudget guest house.

utsikt från vårat rum

Vårat nya ”hem” var ett tysk ägt, allting stod på tyska och hit kom tyskar i närheten och kollade tysk tv, det  serverades knödel o surkål och hela programmet, allt kändes väl sisådär men vi skulle ju bara sova där och vi la vårat hopp till stranden och resten av staden.

Staden är väl kanske lite tokigt att döma efter dom fyra -fem dagar vi var där, men det intrycket jag bär med mig är ändå att det är en ganska typisk thaistad men med många bofasta europeiska pensionärer boendes, och utbudet är då naturligtvis anpassat efter det.

Stranden  bestod av en matta..eller ett tak kanske man ska säga, thaistyle kanske man också kan kalla det, thailändarna har ju inte samma galna längtan efter solen som vi nordbor har, men dom gillar ju att hänga på stranden ändå, så att hitta en liten fläck någonstans mellan bananbåtar o solstolar där man kunde se himlen var inte helt lätt.

En annan sak som jag har kunnat konstatera är att stränderna efter den här kustremsan ofta är ganska skräpiga och min teori är att det inte är så att nedskräpningen i sig är så mycket värre här än nån annanstans utan att det driver in utifrån havet och att det liksom samlas här i Bangkokbukten som en slags säck, men det är inget jag egentligen har belägg för.

Summan av kardemumman är..Nej jag kommer inte att återvända till Jomtien inte ens som bofast pensionär det är inte stället för mig.