Mae Phim  2014

Till Mae Phim tog vi oss med songthaew från Ban Phe (efter att vi varit på koh Samet), det är en slags lokalbuss som ser ut som en jättestor tuk tuk, den stannar när man vinkar på den och man berättar för chauffören vart man ska..sen hoppar man på där bak.

Det kan vara rejält trångt ibland, sen vill det ju till att man vet åt vilket håll man ska från början men vi frågade oss fram, kostnaden brukar aldrig hamna över 100 bath.

Att vi ville till Mae Phim från början var för att det var ett sånt där ställe som google lyckades skaka fram till mig.

Väl på ”bussen”bar det av och vi visste faktiskt inte alls var vi skulle plinga för avstigning eller om den bara stannade när vi skulle av, eller hur vi skulle veta när det var rätt ställe den stannat på.

Det vi visste var att det var hyfsat långt så vi hade lite tid på oss att se hur andra gjorde som hoppade av och på efter vägen.

Det är bara  vi och en thaitjej kvar när hon tittar lite frågande på oss och undrar vart vi ska medan bilen rullar på. Jag svarar Mae Phim och det visar sig då att vi är framme, jag plingar och ett tu tre så står vi där på trottoaren med våra ryggsäckar och ser bortkomna ut.

Allt som finns så långt ögat kan nå är en ganska bred och trafikerad gata, en oändlig strandpromenad och nedanför den en lång strand o vatten.

Det är bara att börja gå.

Även om vägen ser oändlig ut så kan vi se lite längre fram att det blir fler och fler folk ju närmre bebyggelse, förutom stora kontorskomplex och liknande vi kommer.

Där sitter det hundratals människor och har picnic mitt på gångvägen och ner mot stranden.

Det är nämligen helg så alla helglediga thailändare har tagit sitt pic o pack och dragit ut för att äta och festa och slagit sig ner här.

Vi blev ju inte dåligt uttittade när vi kom hasande med våra ryggor, och det vill jag lova att även om thaiare nästan alltid jobbar..så när dom festar då festar dom på riktigt no tjafs!..det var ”chock dee khaa”  (skål) för hela slanten alla var glada och välkomnande.

Vi trasslade oss igenom festligheterna och såg till slut ett vattenhål att slå oss ned vid och samla kraft och finna på råd vart vi skulle bege oss.

Det visade sig att nu var det inte långt kvar till den riktiga byn som enligt google skulle vara en genuin fiskeby.

Vi hittade ett guesthouse som vi flyttade in i, och stannade i ca 4-5 nätter.

Vi hyrde som vanligt moppe för att komma runt och se så mycket som möjligt, men kvällarna tillbringade vi i byn, botaniserade utefter huvudgatan som efter ett par dagar blev ganska trist, den kantades av fisk och skaldjursrestauranger som vid första anblick såg tämligen likadana ut och ibland dök det upp en tyskrestaurang och ibland ett svenskhak som ett pittoreskt inslag.

På fiskrestaurangerna fanns mycket gott på menyn som musslor o snäckor av alla de slag och även dolksvans om man känner sig sugen att testa det.

Själv var jag väldigt nära, men efter lite funderingar hit och dit kändes det fel att döda detta coola djur (dom var dessutom levande i ett akvarium på restaurangen ) bara för att äta dess rom..som dessutom ska vara äcklig enligt min kompis google.

Tog man sig runt bakom huvudgatan kändes det väldigt genuint, men på huvudgatan kunde man köpa pizzor och semlor.

Det bor många säsongsboende västerlänningar i små samhällen en bit ifrån själva byn och dom kommer in till stan på kvällarna för mat och eventuellt lite shopping i sina privata moppetuktukar vilket i och för sig verkar coolt att ha.

Stranden i själva byn är låång, men täckt av parasoller som ett tak, alla går i princip omlott som sig bör på thailändarnas stränder, och utmed stranden finns många små matvagnar.

Man kan åka till närliggande populära stränder som coca cola beachen och kens och kims beach.

Dom brukar beskrivas som thailands finaste fastlands stränder men jag tycker att dom är väldigt skräpiga som dom flesta fastlandsstränderna i den bukten.

Absolut har ni gott om tid och ändå åker den vägen så varför inte stanna till i mae phim ett par nätter men jag skulle personligen inte ha det som mål.