I min lilla lilla värld…


Äntligen börjar jag se någon form av ljus i tunneln, första gången feberfri på en vecka, tempen har envist hängt sig fast vi 38,6 i flera dagar, fortfarande ingen direkt aptit, men nu har jag skickat ut rickard på brödjakt..jag föreslog pizzabagaren han borde ju kunna fixa en macka till mig med lite mer substans i än disksvamparna som kallas formbröd. Jag börjar bli rejält less på det här nu . Samtidigt som det ska bli sjukt skönt att komma ut härifrån så känns det samtidigt lite läskigt..ska man ut dit bland myggen igen he he.

Äsch så där kan man inte hålla på att tänka då vågar man ju aldrig göra nåt, då kan man ju lika gärna sitta i finkan, det är ju lite så det känns som man gjort den här veckan, isolerad.

Men det börjar bli dags att göra om våra planer och se vart vi tar oss när jag skrivs ut… det kan ju faktiskt bli i morrn redan om febern håller sig i chack.

Känns lite märkligt ändå att gå från dropp, 30 piller om dan o så bara rätt ut i vida världen och bara vara sig själv. Det kanske blir så att vi stannar nån natt i Trang på nåt hotell och känner oss för lite innan vi vågar oss ut på egna ben.

Den där mackan jag efterlyste blev så klart ingen macka utan en ostdrypande panpizza, kanske inte det bästa valet när man inte ätit på en vecka, lyckades dock pilla i mig en slice och det var ju bra det.

Mitt i allt annat elände så ha jag tydligen hostat sönder nånting inuti så att det uppstått nån blödning och här lämnar vi inget åt slumpen utan idag fick jag mig en åktur runt detta über fina sjukhus för att göra ett ultraljud, som skall följas upp i morgon.

Ja det verkar som om min ”resevärld” har krymt en del den senaste veckan allt kretsar kring det egna jaget, vad kan jag tänka mig att stoppa i munnen och svälja förutom alla mediciner, hur ska jag orka duscha?, be om hjälp varje gång jag ska på toa, och idag har Rickard ägnat timmar åt att trassla ut mitt smutsiga svettiga hår, för att sen hjälpa mig att tvätta det och kamma igen. Jag Jag Jag.

Han kan han min man när han vill….nåt han inte kunde var att köpa fikabröd till kvällskaffet, nöjd o belåten kommer han upp på rummet med en påse bulllar, och jag är ju i ett litet känsligt läge för mat just nu, så det var inte helt lyckat när jag greppar första bullen och ser en liten korvstump stirra tillbaka på mig men som sagt allt kan ju inte bara bli rätt.

just ja..glömde jag säga att jag inte fått borsta tänderna på en vecka också …


En reaktion på “I min lilla lilla värld…

Lämna ett svar till Åsa Ekfeldt Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *