Ett stenkast från kaoset, kan man hitta lugnet


Efter tre nätter i Krabitown så kändes det som att det var dags att checka ut, dessutom hade jag blivit rekommenderad att besöka en ortoped i Ao Nang. Så efter frukost så lastade vi moppen med vår packning och oss själva för att köra ca milen dit, det blir mycket landsvägs åka, men vi gillar ju det och man hinner se mycket efter vägen.


Eftersom vi inte är så förtjusta i Ao Nang så bestämde vi oss för att bo i Ao Nam Mao istället. Så det blev ett zipinzipout på sjukhuset som jag lämnade med ett läkarintyg, en påse piller och 1500kr fattigare.

Om det är någon som trodde att Ao Nang var färdig byggt med hotell och resorter så trodde ni fel, det är kaos som vanligt och det byggs som aldrig förr, och folk och trafik överallt, vi åt en lunch där bestående av exakt samma maträtt som den vi åt i Krabi dagen innan, men för det TRE dubbla priset! helt galet.

(…alltså inte på mc Donalds )

Men som sagt nu bor vi i Ao nam mao som ligger på andra sidan Raileybeach och det stora berget, en mindre ort där vi trivs betydligt bättre, kanske inte så mycket utbud här, men å andra sidan har vi inte kollat in nattlivet här än..och vet inte om vi kommer att göra det heller. Dagen har för första gången sen vi kom hit i i år varit mulen och även bjudit på lite regn, Men det har bara känts skönt.

Vi har kuskat runt och utforskat området i alla väderstreck och vi kan konstatera att för utom mainroad så består omgivningarna mest av landsbygd.
Små hus och tuppar och framför allt getter som promenerar omkring lite som dom vill.

Vi fick även sällskap på vägen av en waran som lite halvstöddigt masade sig åt sidan när vi kom farande.

Man kan inte låta bli att förundras över hur innevånarna lever här, och av vad?  Man ser nån stå och pula med nån moppe utanför sitt hus eller sitta vid nåt bord med lite frukt och ägg som är till salu, eller någon mat som säljs i små påsar. Men kundunderlaget känns ju inte jättestort. Men alla är glada och vänliga och vinkar glatt när man åker förbi.
Det känns som en annan tid, den enda ledtråden som berättar att det är år 2020 är att i hängmattan bland palmbladen och bildäcken ligger en tjej och ”blippar” på sin smartphone i en omgivning där tiden stått stilla.

Stranden här är lång, inte superfin sand men helt ok, det ligger en del resorter och några sköna restauranghäng längs vattnet, det finns även ett ställe som hyr ut hästar här, vi såg ett gäng som var ute och red en bra bit ut i vattnet när solen började gå ner och det såg riktigt mysigt ut, vi klurade lite på om hästarna gick på botten..eller om dom simmade (kan dom det när dom har någon på ryggen?)..ja det är såna stora frågor som vi har att begrunda när vi är ute på våra ”äventyr”

Kvällen tillbringade vi på ett nyfunnet favorit hak ii våra ”Hoods”, som man knappt ser från vägen, det var mer tur än skicklighet som gjorde att vi upptäckte stället inklämt mellan nån slags elektronikaffär och ett buskage, men en liten träspång leder in till en liten genuin mysig bamburestaurang med dom obligatoriska färgade lamporna och utsmyckad med krimskrams och snäckor. Maten är stark och välgjord, och deras hemgjorda chilisås är grym, tänk att lite chilisås kan göra en lycklig och varm ända ner i magen.

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *