Det är aldrig försent att ge upp


Det blev en natt i Ban Sak på ett guesthouse på välbehövliga pålar. När vattnet kom tillbaka på kvällen steg det upp till kanten på verandan och toaletten kippade kluckande efter luft. Den utlovade frukosten morgonen efter med stekta ägg, mackor och kaffe uteblev och förvandlades till kaffe och ett paket Oreokex vilket vi inte tyckte var same same så vi avböjde och packade ihop våra grejer och hoppade upp på vårat fordon igen.

Det är ju som jag nämnt någon gång tidigare knepigt det där med frukost när man kommer utanför turistorterna, jag som alltid vaknar superhungrig hade redan någon timme innan stillat den värsta hungern med ett paket fruktmentos och Rickard väntar ju gärna nån timme så någonstans där var vi ju i fas iallafall. Efter nån mils körning med frukostradarn påslagen så blev det Seven Eleven toast och kaffe, där vi även provianterade med Hong Thong och vår nya favorit Mentos, choklad och karamell mums ?.

Stärkta av frukosten och vid gott mod begav vi oss till nationalparken, dit även två busslaster med andra ”äventyrare” tagit sig denna morgon. Vi stannade och tittade på dom stora reklamtavlorna som beskrev utbudet i parken och kände väl båda två rätt snart att vi är nog inte några friluftare på det sättet. Vattenfall ja det är ju häftigt, limestones..njae dom är ju hela Krabi nerlusade av, forsrännning njäe..för fega, och kanoter känns också som lite för vattennära aktivitet för oss.

Så nej det blir ingen rapport från någon nationalpark på sarong bloggen. Nu ändrade vi dagens mål efter en snabb överläggning till att ta oss söderut igen med den enkla anledningen att vårat mål hade gått i stöpet, att hitta någon havsnära mysig by eller stad på Krabi sidan, vår uppfattning nu är att beacherna slutar någonstans där vid Khlong Muang och Tub Khaek, och som vi brukar säga ”det är aldrig för sent att ge upp”.

10 mil senare sladdar vi in vid Hat Yao pir, en väldigt liten oansenlig sådan och 7 minuter senare får vi hjälp att köra upp moppen på en longtail båt som ska föra oss och ett gäng till över till Koh Sri Boya, vi blev informerade att klockan 18.00 går sista båten tillbaka till fastlandet, båtfärden med oss båda och moppe kostade 60 baht.

Beslutet att hoppa på båten tog vi ju på minuten, planen var egentligen att åka över som i morgon vi hade ju bara tänkt att ”reka” lite, men nu nu blev det som det blev.

Vi blev avbaxade från båten och kände en liten press på oss att hinna hitta boende för natten innan sista båten gick tillbaka, och i början kändes det helt klart som ett omöjligt uppdrag, det finns ett och annat att säga om vägverket på den här ön både vad det gäller underhåll och skyltning?.

Men efter mycket letande hittade vi till Sri Boya Bungalow och fick oss en superfin hydda för 400 baht natten, och kommer bara vattnet tillbaka till stranden i morgonbitti så känns det som ett paradis…undrar dock vad det är för fyrfoting som klampar på vårat tak?…och vad det är för märke på spindeln som bor i våran dusch och som mäter 8-10 cm mellan höger och vänster dojja??

 

 

 

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *