Sawng roi ha sip2️⃣5️⃣0️⃣ Kai dao?..hur svårt kan det va?


IMG_1018

(Ranong)

Efter vår blixtvisit på koh Chang noi har vi nu anlänt välbehållna med longtailbåten till Ranong. Eftersom vi kom i väg för oss ganska tidigt på morgonen så tog vi frukost vid piren när vi kom fram, när vi sen ätit färdigt och skulle hitta oss en taxi så sprang vi på våra vänner från norr som nu kommit från koh phayam och nu var på väg mot khao lak, dom var dock två man kort då en av våra vänner blivit sjuk med hög feber och efter ett besök på öns sjukstuga blev akut skickad till lasarettet  i Just Ranong tillsammans med sin fru.

vi installerade oss snabbt på vårat hotell…som jag bokade på nätet medans vi satt i båten och ”äntligen” fick uppkoppling på telefonen.

IMG_1021ja jäklar i min lilla låda ett riktigt hotell?När man som vi bott i hyddor och mer eller mindre suspekta guesthouse i dryga månaden….Ni anar inte hur det känns att se dom vita lakanen, vara i det svala rummet, ha varmvatten i duschen och lampor som lyser när man vill…men det är väl också då man uppskattar dess värde och all denna lyx till en kostnad av 550 baht, det bor en liten flash-Packer i oss alla. När vi insupit allt det vita och hängt upp delar av  vår kroniskt fuktiga packning, så bestämde vi oss för att göra ett försök  att hitta vår vän sjuklingen…vi var ju i allafall i samma provins.

Det visade sig att det fanns tre sjukhus här, och ett var det gångavstånd till, ett par kilometer drygt bara, så på med flip flopsen igen och lämna det svala vita och ut i det dallrande heta igen.IMG_1017

vi lyckades hitta sjukhuset och receptionsdisken, vi var förberedda på att det kunde bli ett mission impossible att hitta honom.

Men icke..detta är ju amazing Thailand ? När jag sa att vi letade efter en vän som kom in akut igår så räckte det…dom visste vad han hette, att han fanns i en annan byggnad, vilken våning och efter lite tjafsande sinsemellan även vilket rum han låg på. När vi sen kom till avdelningen så klev vi bara över tröskeln när en sköterska pekade och sa room two innan vi ens öppnat munnen. Allt detta utan att någon tittat i ett enda papper eller dator, kanske inte den bästa sekretessen men ändå så kändes det väldigt fint, välkomnande och patient nära.

Eftersom jag är i ”sjukvårdssvängen” dom andra 9 1/2 månaderna om året då jag inte är här, så är det ju med stor fascination ( …stora ögon och öppen mun) jag ser deras lokaler, sängar, myrkolonierna på toaletten…eluttagen ja allt är så långt borta från våra lokaler och utrustning men i allt detta så har dom stenkoll på allt och är yber vänliga och professionella.IMG_1015

Nu var det ju inte jag som var sjuk och behövde ligga på sjukhus så då är det ju lätt för mig att säga att alla erfarenheter i livet är ett äventyr i sig, men för oss blev det ett litet extra äventyr, och jag vet ju nu med facit i hand att ”patienten” mår bra och är utskriven och på rull igen. Så jag får väl tacka honom så mycket för den lilla extra kryddan i vår annars ganska så lugna tillvaro.

IMG_1020Förutom att vi torkar våra fuktiga kläder och kroppar i vårt AC-rum så går vi, vi går o går o går..och tjattrar med folk och övar frenetiskt på vår Thai, vi finslipar dom ord vi kan och snappar upp nya. Vi pratar med skolungar i sina fina uniformer och tandlösa gubbar, ja med alla som vi får en möjlighet till…vi är mest fokuserade på siffror för tillfället..olika tillredingsätt av ägg har också varit ett hett ämne länge.. ja vi får våra dagar att gå.

 

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *